Robotnytt - Robotar och obemannade farkoster » Robothistoria

Veckans historiska återblick (vecka 51)

Jon — Fri, 21 Dec 2007 00:07:35 +0000

“You see, all I need to do is to speak in this phone, and Elektro does exactly what I tell him to do”. Detta säger personen som visar upp Elektro på världsutställningen i New York år 1939 inför en hänförd publik. Självklart tar han i lite i överkant, men Elektro kunde faktiskt en hel del och var en av världens första robotar som använde elmotorer för att röra sig.

Elektro utvecklades av Westinghouse Electric Corporation mellan 1937 och 1938. Den kunde “gå”, prata, förstå röstkommandon, röka, räkna på fingrarna, se färger samt röra armar och huvud. Det som låter lite för bra för att vara sant är ju röststyrningen, eller hur? Sanningen, som åhörarna på mässan troligen inte fick veta om, är att roboten inte förstod orden utan lyssnade istället på mönstret i meningarna. Med svaret i hand märks detta ganska tydligt i det väldigt sevärda filmklippet nedan.

Click here to view the embedded video.

En intressant detalj är att presentatören inte kallar Elektro för robot, utan han kallar den istället motoman. Detta beror på att ordet robot började användas först två år senare (av Isaac Asimov). Hur som helst så måste Elektro ha imponerat riktigt ordentligt på sin tid och det var säkert flera i publiken som började fundera över hur framtiden nu skulle bli.

Övriga artiklar i serien:

Vecka 1: “The Turk” – Den schackspelande roboten
Vecka 2: “Digesting Duck” – Den mekaniska ankan
Vecka 3: “The Writer” – Den skrivande dockan
Vecka 4: “Maillardet’s Automaton”- Historiens mest avancerade automata

Källor:

en.wikipedia.org
davidszondy.com

Veckans historiska återblick (vecka 6)

Jon — Fri, 09 Feb 2007 23:06:52 +0000

I den fjärde delen av veckans historiska återblick kommer det att handla om historiens mest avancerade automata. När den 200 år gamla roboten kom till liv efter att ha varit försvunnen och skadad under många år böjde den sitt huvud ner, sänkte pennan och ritade 4 mycket välgjorda skisser (en av dem ser ni ovan). Efter att den även skrivit ner 3 dikter skrev den “Ecrit par L’Automate de Maillardet.”. Detta betyder “Written by the Automaton of Maillardet” och det var först när denna sista mening skrevs ner av automatan som man förstod vem som skapat mästerverket.

Automatan skänktes till “The Franklin Institute in Philadelphia” år 1928. Den var då i ett dåligt skick, bland annat brandskadad. Men man lyckades få igång den. Men vem var då automatans skapare?

Henri Maillardet konstruerade klockor och andra mekaniska maskiner under 1700 talet. Han spenderade även tid med en annan välkänd automata-konstruktör, nämnligen “Pierre Jaquet-Droz”, vars uppfinningar jag skrivit om tidigare. Maillardet gjorde bara en annan automata som kunde skriva. Den skrev på kinesiska och var en gåva till kejsaren av Kina från kung George III av England.

En riktigt imponerande automata måste jag säga!

Jag har skrivit fler artiklar om historiska robotar:

Vecka 1: “The Turk” – Den schackspelande roboten
Vecka 2: “Digesting Duck” – Den mekaniska ankan
Vecka 3: “The Writer” – Den skrivande dockan

Källor:

www.fi.edu
en.wikipedia.org

Veckans historiska återblick (vecka 3)

Jon — Thu, 18 Jan 2007 19:55:27 +0000

År 1772 byggde Pierre Jaquet-Droz en automata som kunde (och fortfarande kan) skriva en valfri text på papper med hjälp av en fjäder och bläck. “The Writer” anses av vissa vara en av de första maskinerna som kunde liknas med en dator. Men även om den både var “programmerbar” och hade “minne” så tycker jag nog endå att det påståendet är en liten överdrift. Hur som helst så är “The Writer” en sanslöst avancerad maskin som efter att ha doppat pennan i bläcket och skakat bort överflödigt bläck börjar skriva. Dockans ögon följer hela tiden efter pennan. Ta en närmare titt på den imponerande skapelsen på videoklippet nedan! Helt klart sevärt.

Click here to view the embedded video.

Jaquet-Droz föddes år 1721 i Schweiz och försörjde sig genom att tillverka klockor. För att dra ytterligare uppmärksamhet till klockorna så konstruerade han förutom ovan nämnda automata även en robot som kunde spela musik och en annan som kunde rita. “The Writer” anses vara den mest avancerade och många, till och med världens då viktigaste människor (kungar och kejsare i Europa, China, Japan m.m.), blev fascinerade. Det går att programmera in 40 tecken. Idag kan man se roboten på konst och historie museét i Neuchâtel, Schweiz. På videoklippet här nedan får man mer i detalj se hur “The Writer” är uppbyggd:

Click here to view the embedded video.

Mer information och källor:
www.automates-anciens.com/
en.wikipedia.org/wiki/Jaquet-Droz_automata
en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Jacquet-Droz

Veckans historiska återblick (vecka 2)

Jon — Wed, 10 Jan 2007 15:32:07 +0000

I den andra delen av “veckans historiska återblick” kommer vi att titta närmare på Jacques de Vaucanson’s mekaniska anka. Vaucanson uppfann den år 1739 och dess uppgift var att visa hur matsmältningsprocessen fungerade. Den kunde böja sin hals ner mot marken för att plocka upp ett korn som den sedan svalde. Efter att ankan rört sig en stund, på ett mjukt och lugnt sätt, så släppte den ut lite spillning. Den kunde även låta som en anka samt blåsa, för att t.ex. släcka ett ljus.

Det har skapats en kopia av ankan. Den kan man se, utföra det jag beskrivit ovan, på det här videoklippet (öppna med Windows Media Player). Klippet kommer från filmen “The Jaquet-Droz androids” (www.automates-anciens.com).

Spillningen var dock inte en restprodukt från födan den åt, utan en attrapp som släpptes ut från en liten behållare i roboten. När den här roboten konstruerades levde många i tron att robotarna skulle ta över människans arbete vilket ledde till en kulturell revolution. Vissa trodde till och med att det inte längre bara var gud och levande organismer som kunde skapa liv. Men Vaucansons’s anka blev omtyckt över hela Europa.

Vaucanson fortsatte med sina automatiska maskiner och konstuerade även en android (människoliknande robot) som föreställde en herde som kunde spela musik genom att slå på en trumma och blåsa i en pipa. Men ingen av hans kreationer skapade lika mycket uppståndelse som den mekaniska ankan. Genom åren har det skrivits mycket om den. Sir David Brewster beskriver år 1868 roboten som ‘perhaps the most wonderful piece of mechanism ever made’.

www.wikipedia.com

Veckans historiska återblick (vecka 1)

Jon — Sun, 07 Jan 2007 22:31:06 +0000

Det här är den första artikeln i vår nya serie om historiska robotar. Idag ska det handla om “The Turk”, en oerhört avancerad maskin byggd redan år 1770 av Wolfgang von Kempelen. Den turnerade över världen i 80 år och spelade schack mot både kända och mindra kända personer inför publik. Den vann nästan alltid. Som Ni säkert förstår så skötte inte maskinen själva tänkandet. Hemligheten bakom “The Turk” blev bevarad i hela 80 år.

Den vänstra tredjedelen av bordet var fylld med rörlig mekanik och olika klockverk. De återstående två tredjedelarna bestod av ett nästan helt öppet rum, där en människa precis fick plats. Denna person satt på en släde som gick att skjuta från sida till sida. På så sätt kunde Kempelen öppna maskinens olika luckor i turordning för att visa att ingen satt i maskinen.

Roboten kunde med hjälp av mekanik röra armarna och flytta runt spelpläserna samt skaka och nicka på huvudet för att t.ex. markera om hans motspelare gjorde ett felaktigt drag. Senare utvecklades roboten till att även kunna säga “Schack”. På varje spelpjäs satt en magnet och schackbordet var så pass tunt att en numrerad magnet på shackets undersida kunde följa den. Till sin hjälp hade den schakspelande personen under bordet även ett litet eget shackbräde.

Kempelen började varje visning med att grundligt visa maskinens olika delar för att ingen skulle tvivla på dess funktion. Sedan började shackspelet, som antingen spelades mot en person som valts ut sedan tidigare eller en person ur publiken. “The Turk” spelade t.ex. mot Napoleon Bonaparte och Benjamin Franklin. Den allmänna åsikten var att maskinen spelade mycket aggresivt och skickligt. Spelen tog oftast slut ganska fort. När någon emellanåt försökte fuska så flyttade maskinen tillbaka den aktuella pjäsen. En gång försökte en motståndare fuska upprepade gånger och detta resulterade i att “The Turk” svepte sin hand över bordet och välte ner alla pjäser på golvet.

Slutligen glömdes roboten mer eller mindre bort och blev placerad i ett museum. År 1854 brann museumet och “The Turk” upp. Snart därefter avslöjades den stora hemligheten av sonen till den senaste ägaren. Det mekaniska underverket inspirerade en mängd olika uppfinnare och flera artiklar skrevs om den.

Källa:Wikipedia